Hur kan kontrollen för att göra rätt leda till smärta

Jag fick en påminnelse om detta igår av min kollega Pa Sandberg. Jag var hos Pa för en behandling eftersom min fot krånglade. Det hela började efter en löptur. En smygande smärta i min ena häl som tilltog, eskalerade och gjorde att jag till slut använde kryckor för att kunna ta mig fram. Jag hade svårt att sätta ned hälen. En läkarkontroll visade att inget var trasigt, men smärtan var fortfarande där. Då kontaktade jag Pa.

Under behandlingen förde vi ett fint samtal som fick mig att reflektera. Jag insåg att jag kanske tänker för mycket. Tänker jag för mycket på att röra mig ”rätt” när jag springer? Spänner jag mig i min strävan att springa med ”perfekt” teknik – frånskjut med stortån, blicken fram, pendling med armarna? Kan det vara så att just denna kontroll får kroppen att spänna sig i onödan?

Det är inget som är sönder i kroppen, men signalen från kroppen skriker ont. Jag börjar möta det onda och ändrar min rörelse för att det ska göra mindre ont. Ren försvarsmekanism. Men om jag istället möter min kropp med mer mjukhet, utan att kontrollera. Vad händer då?

Kroppens naturliga läkningsprocess

Kroppen är fantastisk på att läka sig själv, men vi är ofta snabba med att försöka skynda på eller kontrollera processen. Inom fysiologi vet vi att kroppen svarar på skador genom inflammation, ökad blodcirkulation och aktivering av nervsystemet. Om vi stressar och kämpar emot kan vi faktiskt förlänga läkningen snarare än att hjälpa den.

Studier har visat att avspänning och medveten andning kan minska smärta och påskynda återhämtning. När vi låter nervsystemet skifta från ett kamp- och flyktläge (sympatikus) till ett mer avslappnat läge (parasympatikus), får kroppen bättre förutsättningar att självläka. Om du är nyfiken på en studie hittar du en här https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10057496https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10057496

Att släppa kontrollen

Men hur gör vi i praktiken för att låta kroppen läka utan att kontrollera? Här är några tankar:

• Acceptera smärtan utan rädsla. Istället för att direkt vilja få bort den, se den som en signal.
• Andas djupt och lugnt. Det hjälper nervsystemet att slappna av och minskar stress.
• Rör dig med nyfikenhet. Testa små rörelser och känn efter vad som händer utan att tvinga.
• Lita på kroppens process. Kroppen vet hur den ska läka – ibland behöver vi bara ge den tid.

Samtidigt inser jag hur svårt det kan vara att följa sina egna råd. Att släppa kontrollen och bara låta kroppen få vila i sin egen läkning. Men varje gång jag påminner mig själv eller att någon annan påminner mig om det, känns det som en lättnad.

Tack, Pa, för påminnelsen. Pa jobbar intuitivt och med känsla och ödmjukhet, och just det är något jag vill ta med mig vidare. Läs mer om Pa https://www.instagram.com/pa_fotrorelse/

En liten övning:Nästa gång du känner smärta eller stelhet – stanna upp. Istället för att direkt försöka åtgärda det, försök att bara observera. Hur känns det? Hur påverkar det resten av kroppen? Andas in djupt och ge kroppen utrymme att själv hitta sin väg till balans.

Genom att öva på detta kan vi lära oss att lita på kroppen, istället för att kämpa emot den. Kanske är det just i det utrymmet som den verkliga läkningen sker?